Jag saknar känslan att vara behövd och jag tänker inte på att vara behövd från mina barn för det är jag varje dag 24/7.

Utan att vara behövd av kompisar, famij, min sambo. Känns inte som att någon behöver mig just nu eller vill umgås.

Just nu känns det som att jag inte är bra till något.

Jag var jätte glad i morse och så men sen fick jag "nobben" igen och aa, jag vet inte. Känns som att man bara blir undan knuffad. Den som inte vet något.

Det är tex knäpptyst på min telefon, även om jag testar höra av mig. Känns bara så jävla trist.

I vissa fall känns det som att om jag skriver till någon så svarar denna bara för att h*n "måste"..

Så jävla ensam jag känner mig just nu var det länge sen jag kände mig.

Ibland känns det som att jag inte har några kompisar, utan dom kommer till mig när ingen annan kan eller duger.

Jag vet, jag är säkert skit larvig och så är det säkert inte alls men det är så jag KÄNNER just nu.

Jaja, jag kan inte göra så mycket mer än vad jag redan gör.

Men måste erkänna att jag är jävligt ledsen just nu och ska samtidigt försöka göra klart en uppgift till skolan som ska vara inlämnad imorgon.

Samt att jag gör det jag alltid gör, grubblar, tvättar, diskar osv osv osv...

Hatar att känna mig ledsen och så jävla ensam samt obetydlig!

Hoppas ni andra har en bra dag!