Sitter här i soffan, dricker kaffe och kollar på bra serie. Försöker samla lite ork för att hoppa in i duschen. Men just nu finns det ingen energi till de men samtidigt så vet jag att bara jag kommer in så kommer jag inte vilja kliva ut. Haha

Men jag tänkte faktiskt tala om att jag klarade delegeringsprovet :D Så jävla glad och nöjd. Men skit orolig för hur jag ska klara mig själv på jobbet. Men samtidigt så har jag ju gett mig fan på att jag ska klara av det!!

Idag ska jag äntligen få hem min älskade son, som jag har saknat honom. Ska bli så underbart <3

Japp, nu var det ett tag sen som jag skrev här, har tänkt att skriva flera gånger men jag har inte kommit mig för. Men men..

Det är en del som har hänt men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Jag har jobbat en del sen jag skrev sist, det har varit spännande men det är som sagt fortfarande sjukt mkt att lära sig och med tanke på mitt dåligt självförtroende och självkänsla så känns det som att jag aldrig kommer att klara av det. Att jag aldrig kommer att klara av sökarna. Eller veta vilket nummer som går vart, vem som har vilket nummer och vem man ska söka efter om man behöver hjälp. Känner mig rätt vilsen men samtidigt så försöker jag intala mig själv att det kommer att lösa sig, att jag kommer att klara mig, kommer att lära mig ordentligt. Att det tar tid att lära sig om vilka nr som går vart och så vidare. Jag har i alla fall lärt mig en del namn, jag vet hur man ser vilken nyckel som går vart osv. Så jag kan en del, och jag vet att jag klarar det men sökaren SKRÄMMER skiten ur mig. Men det ska nog lösa sig, jag måste ju lära mig vilka lägenheter jag har så blir det nog bättre.

Jag vet hur man läser av det såkallade kortet som typ är ett schema så ja, fan jag klarar det. Jag måste göra det, jag ska göra det!

Annars så har jag gjort provet idag igen, hoppas att jag klarar det för denna gång. Sist missade jag 2 sketna frågor. Frågor som jag kan men tänkte för avanserat. Blev så jävla less på mig själv. Men va fan, klart det händer ibland. Men som sagt, denna gång hoppas jag att jag klarade det! Tyvärr så kunde inte provet rättas då alla sjuksköterskor var sjuka förutom en så chefen ska ringa när det är rättat och klart samt när jag ska jobba igen.

Just nu har jag så sjukt ont i handleden och jag känner mig totalt jävla handikappad. Känns inte alls skönt. Kan knappt hålla i en kaffekopp, eller min egen telefon med vänsterhanden. Ska bli spännande och se hur matlagningen kommer att gå. Ska göra en hel kyckling i ugn och de blir ju ganska tungt, med kycklingen, morötter och sånt i en ugnsform. Ska bli skoj eller inte och Fredde slutar inte fören sent. Så det är bara kämpa.

Nej nu är det dax att hämta Melissa, hoppas att hon är på bättre humör nu än hon var i morse.

Hoppas hoppas hoppas..

Nej men ha de gott

Efter en del fel i planeringen så åker jag och hämtar min son idag :) Tanken var att jag skulle jobba men av någon anledning har det blivit lite fel. Jag var helt säker på att jag skulle jobba kväll idag med andra ord börja 13 för att göra delegeringsprov och jobba från 13.30-21 men chefen ringde mig i morse och frågade vart jag var. Tydligen skulle jag jobba dag.
Jävla skit känner jag. Men det som är lite positivt eller inte så lite är att jag hämtar min son en dag tidigare så jag får rå om honom lite mer än tänkt från början.
Har känt mig så jävla dum den här veckan eftersom jag inte har haft honom dom jag brukar. Men samtidigt så kommer det ju bli så i höst oxå när han börjar skolan. Min stora kille. Läskigt som fan..

Men nu ska jag i alla fall gå till tåget, och vänta för att åka 1 timme för att hämta min älskling :)

Jag känner ibland eller ganska ofta att jag är lyckligt lottad. Jag har en underbar fästman/sambo som har tagit in mig och barnen i sitt liv, jag har 2 underbara barn (när dom känner för det) nej, men dom är underbara på många sätt och vis. Jag har tak över huvudet och jag mår rätt så bra. Jag har 2 underbara syskon barn som jag älskar minst lika mycket som jag älskar mina egna barn. Tyvärr har jag bättre kontakt med den ena än den andra men de är som de är. Jag har äntligen fått ett jobb som jag trivs med trots att det tar rätt mycket på mitt psyke. Jag har mina föräldrar som ställer upp i vått och torrt trots att dom är som dom är ;) Och med det menar jag att dom är helt knasiga. Haha
Jag har även 2 syskon som jah älskar och saknar eftersom vi inte träffas ofta pga jobb och att vi bor en bit ifrån varandra. Dessutom har jag helst underbara svärföräldrar.
Så i det stora hela ja har det bra.

Men... Självklart har alla familjer sina dagar, det är inte guld och gröna skogar jämt. Här hemma är det sällan det men jag skulle aldrig vilja byta ut de, de jag skulle vilja byta ut är allt bråk men de är oxå som de är. Man får lixom göra det bästa av situationen. Men det jag slåss med VARJE DAG är min hjärta, mitt tänkande. Att jah inte är värd det jah har, att jag inte ser bra ut, att jag är tjock eller för smal, att jag inte är tillräckligt smart, att jag är en dålig flickvän, en dålig mamma. Dessa eller rättare sagt såna här tankar har jag haft sen tonåren och jah blir 28 år i år. Jag tycker inte att jag är värd Fredde, jag slåss med tankar som att han skulle ha det bättre utan mig. Samtidigt så slåss jag med den tanken på vad han sagt och vissa gånger visar. Han älskar mig, han vill ha mig. Fan annars skulle han ju aldrig vara tillsammans med mig så länge som han varit eller är. Och vad gäller mina barn, Cleo är fortfarande så otroligt mammig, det är min "lilla" kille. Och Melissa, hon älskar mig oxå :) Det är jobbigt när tankarna vandrar som dom gör. Men jag har slagits med mina tankar länge nu och jag tänker fortsätta. Tills jag vågar lita på att jag duger precis som jag är, att jag duger precis som jag ser ut och att mina barn och Fredde älskar mig. Och självklart min "ursprungs" familj oxå.


Nu ska jag gå o sova efter ett arbetspass. Började kl 7 i morse och jag är så sjukt trött just nu.. så sov gott :)

På bilden är det Fredde och några kompisars hund Arne, sen är det det minsta tillskottet som redan är 1 år och de är brors barn Oliwer. Sen är det självklart Melissa och Cleo <3

..... så sjukt uttråkad...

Ringde chefen idag efter att ha varit sjuk i nästan en hel vecka och jag ska köra mitt första kvälls arbetspass imorgon. Jag börjar 13:30 och slutar kl 21.

Det ska bli så grymt skönt och kul =)

Annars då, jo just det. Det har ju faktiskt varit påsk men vi har faktiskt inte gjort så mkt. Vi åkte ut till landet och njöt av det fina med otroligt växlande väder. Barnen var ute i flera timmar i sträck och det är helt underbart att dom har den möjligheten. Vi hade högg lite ved, Fredde och Björn sågade ner trädd och dom håll allmänt på att pyssla hela tiden. Jag fick äntligen arslet ur vagnen och läste klart 3 boken av triologin Cirkeln.. Så jävla bra böcker, är lite nyfiken på ifall filmen skulle vara lika bra.

Vi åkte i alla fall hem där ifrån i Söndags och kom hem o tog de lugnt. Igår åkte vi hem till mamma och pappa, för att min far fyllde år och sen för att det var ett tag sen vi träffade dom.

Träffade även på min älsakde farfar vilket var otroligt skoj, för den gubbe träffar man inte allt för ofta. Vi fikade i alla fall och hade det trevligt. Jag och Fredde var som sagt inte på det bästa humöret men vi försökte att bita ihop. Och det gick väl så där. Men sak samma, Cleo blev kvar hos mamma och pappa för att Cleos far skulle hämta honom där, medan vi åkte hem i köerna. Jippi eller nåt.

Nicke kom i alla fall hit och hämtade Melissa efter ett tag, så nu är man helt barnfri men med massor av jobb framför mig hoppas jag. Finns ju ingen anledning att jag ska sitta här och tråka när jag kan jobba.

Nej nu ska jag gå och hänga upp tvätt och förbereda maten. Så det åtminstånde händer någonting =) Ha de gott

Det här är bland det jobbigaste inlägget jag någonsin kommer att skriva och det handlar om min dotter. Och var snälla att inte dömma mig för det jag kommer att skriva nu. För det här är jävligt jobbigt.

I alla fall, jag födde en underbar och vacker dotter för snart 9 år sen. Den 13 juli blir hon 9 år. Läskigt hur fort tiden går. I alla fall så jag var livrädd, jag var livrädd under graviditeten om att jag skulle bli en värdelös mamma, att jag inte skulle kunna klara av det.

Vi bodde just då med hennes far och det hade kunnat funka bra mkt bättre om jag säger så, men i alla fall så jag lämnade honom för att det inte alls funkade. Vi var på 2 helt olika plan i livet. Men i alla fall så Melissa växte upp, hon minns inte ens tiden som vi var en familj. Hon kan fråga lite idag om det och varför jag lämnade honom. Förklaringen hon får utav mig är att det inte funkade och att vi ville olika. Det är det svaret hon får ta idag, frågar hon om något år eller så, så får hon självklart veta hur det låg/ligger till egentligen. Men skit samma. Melissa har gått genom så otroligt mkt i sitt liv, efter Melissas pappa så träffade jag Cleos pappa, och efter Cleos far träffade jag en annan kille som var helt jävla dum i huvudet men han var underbar mot barnen. Men i alla fall så mellan oss tog det slut efter knappt ett halv år. Det gick åt helvete innan det ens hade börjat typ.

Där efter levde bara jag och barnen tillsammans, jag roade mig på eget håll med att träffa kompisar dom veckor jag inte hade barnen och när jag hade barnen umgicks jag bara med dom och kompisar. Där efter träffade jag Fredde, och han fick mig att gå på moln. Han var en glad, sprallig och en helt underbar kille. Han var mogen, en faders gestalt trots att han aldrig visste vad det innebar med att ha barn. Melissa fick en stabil punkt att luta sig mot. När hennes far inte var där som hon ville att han skulle vara. Han hade en tid då han bytte tjejer som en annan byter underkläder och Melissa tog väldigt illa vid sig. Precis som hon säkert gjorde när jag bytte killar. Som sagt, Melissa är nog den som var varit mest illa av valen som har gjorts från både min och hennes fars sida.

Men Melissa repade sig, tror jag eller trodde jag. För idag känner jag inte igen min dotter. Jag och Fredde har snart varit tillsammans i 3 år och på dom 3 åren eller nej, på det sista året har Melissa ändrat sitt beteende så otroligt mkt att jag känner inte igen henne. Fredde, mamma och pappa eller bror känner inte heller igen henne. På många sätt så är hon fortfarande den underbara älskvärda goa snälla tjejen som alltid har funnits där men oftast nu mera så är hon hemsk. Och jag hatar mig själv för att jag skriver det här, för att det är så jag känner att hon är hemsk. Jag älskar min dotter så tro inget annat, hon är mitt allt, min först födda och jag älskar henne så mitt hjärta gör ont så fort hon är hon sin pappa. Jag älskar henne.

Men att se min dotter förvandlas ofta som hon gör är fan läskigt och skrämmande. Hon lyssnar inte på ett skit man har att säga, hon lyssnar inte på varken mig eller Fredde. Hon lyssnar inte ens på sin bror när han vill att hon ska sluta utan hon driver bara på det mer och mer. Reglerna som hon har här hemma (som inte är många) skrattar hon bara åt. Vi försöker hitta på saker för att få henne att följa dessa regler, att ge henne "straff" eller vad folk nu kallar det för när hon beter sig som hon gör, inte lyssnar och skiter i reglerna men hon bryr sig inte. Hon skrattar mig rätt upp i ansiktet, till Fredde vågar hon inte göra det men man ser ändå hånflinet. Dom regler som jag kan komma på att hon har är att *städa på sitt rum *Sköta skolan *Göra läxorna *Plocka undan tallriken o så efter maten *och att vara snäll *Inte leka vid matbordet. Jag har någon mer men just nu står det jätte still.

I alla fall det är inte mkt som hon "måste" följa.

Det är skit jobbigt, och varken jag eller Fredde vet vad vi ska göra. Igår bråkade han och jag igen och det var just om hur vilsna vi känner oss ang Melissa. Vi känner och spec jag att våra vägar går mer och mer isär för att det känns som att det inte finns någon ljusning i detta med Melissa. Det går inte en dag, en timme utan att det är något bråk. Och det är inte skit saker som att en leksak ligger på bordet, eller att hon har 2 olika strumpor på sig utan det är saker som hon vet så väl att man inte gör eller ska göra. Härom dagen t.ex så ser jag att Melissa och Cleo leker med ett par grillar som står på gården. Häller ut kolen, hoppar på gallren osv. Någonting som hon så jävla väl vet att hon inte ska göra. Hon vet att hon inte får röra andras saker, och hon vet defenetivt att hon inte ska hålla på att leka med en grill, hon får inte röra mamma o pappas, inte den vi har på landet, ingens grill får hon leka med. Och nej, självklart inte Cleo heller men jag skriver ju just nu om Melissa.

Men känslan av att jag och Fredde glider längre och längre isär när vi egentligen ska stå enade och starka känns inge roligt. Alls, och skulle det va så att det faktiskt går åt helvete för oss så kommer jag bli krossad och jag vet så väl att både Melissa och Cleo inte kommer att tycka om ifall jag o Fredde väljer att inte vara tillsammans längre.

Jag vill hjälpa min dotter, jag vill få henne att må bra om det är så att hon inte gör det och visar det på detta sett. Men då är min fråga, varför nu? Om hon kanske älskade att bo själv med mig och Cleo så varför visar hon det då efter 2 år. Hon har massor av vänner i skolan, hon älskar sin skola. Och får veta på än gång om det är någon som har varit dum (det är bland det första och viktigaste jag lärt henne), hon älskar Fredde och säger det till honom minst 7 gånger om dagen eller kvällen beroende på hur vi är hemma. Det som är lite halv läskigt som jag har börjat fundera på just eftersom att Melissa börjar bli värre med sitt beteende är att allt började spåra ur rätt så mkt efter att hennes far hittade en ny tjej, och denna tjej har 4 egna barn. Kanske kan det vara något där som stör henne. Men så som hon är här hemma, är hon aldrig med sin pappa. Aldrig, utan det är bara med mig och Fredde. Så det känns som att mina rädslor kom till liv, jag är en värdelös mamma.. Det känns så i alla fall.

Jag och Fredde pratade i alla fall en del igår, och det slutade med att vi båda vill att det ska fungera. Vi vill att Melissa ska må bättre om det är  nu så att hon inte mår bra osv, vi vill göra det bästa för henne. Så vi ska testa en sak, jag satte mig igår och gjorde ett typ schema, där jag har skrivit upp veckodagarna och vad hon ska göra dom dagarna. Den även en lista som hon ska göra varje dag. Som tex sköta skolan och läxor, men just att hon får se vad som händer just den dagen. Och det är inte bara tråkiga saker som att läsa, eller fixa läxor utan även hjälpa mig att laga mat en dag som jag vet att hon älskar osv. Men att det blir mer rutin och att hon vet vad som komma skall.

Väntar även på besked från skolan om hennes utredning som jag hoppas ska dra igång snart. För vi behöver hjälp, spec om det blir värre än vad det är just nu. För allt jag vill är att min dotter ska må bra och vara en glad tjej ist för att gå runt och vara ledsen eller arg.

Ledsen för detta långa inlägg men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Eller ja, lite o lite.

Men innan ni ev dömer, så kan faktiskt ett barn driva 2 personer som älskar varandra isär.

Och jag ÄLSKAR min dotter och jag har gjort så mkt för henne och kommer utan tvekan att göra saker för henne och offra massor om det behövs. Hon betyder allt för mig precis som hennes bror.

Och ang schemat så kommer det självklart att vara rätt flexibelt, dels för att jag vet inte hur jag kommer att jobba + att hon måste få känna att hon är stor nog till att kunna välja lite själv.

Ha de gott

Visste ni att vardagen blir sjukt tråkig när man vill jobba men man är hemma och är sjuk o inte har någon ork till annat. Fy säger jag bara.

Jag väntar i alla fall på den andra maskinen tvätt, orkar egentligen inte men tvätt högen växer och det är ingen som tar tag i de. Så.. Och rena kläder kan vara rätt skönt att ha. Melissa är i alla fall i skolan och Cleo sitter med paddan en stund, jag kollar annars på serier eftersom mina favorit kanaler är borttagna. Ja vi har Telia och det är fan inte okej. Så läste jag vilka kanaler som skulle bli dom som ersätter och dom har vi redan ändå. Idioti. Nej, tvn är inte allt men när man är dålig är den rätt skön att ha när man inte får eller kan sova.

Jag hoppas i alla fall att jag är på bättrings vägen för nästa vecka ska jag fan jobba. Ska ringa chefen på tisdag och fixa in nya tider. Dessutom så har några kompisar till oss fått en liten bebis och jag vill gosa. Så mysigt o man är så avis ;)
Nej nu ska jag fortsätta dega..