Jag känner ibland eller ganska ofta att jag är lyckligt lottad. Jag har en underbar fästman/sambo som har tagit in mig och barnen i sitt liv, jag har 2 underbara barn (när dom känner för det) nej, men dom är underbara på många sätt och vis. Jag har tak över huvudet och jag mår rätt så bra. Jag har 2 underbara syskon barn som jag älskar minst lika mycket som jag älskar mina egna barn. Tyvärr har jag bättre kontakt med den ena än den andra men de är som de är. Jag har äntligen fått ett jobb som jag trivs med trots att det tar rätt mycket på mitt psyke. Jag har mina föräldrar som ställer upp i vått och torrt trots att dom är som dom är ;) Och med det menar jag att dom är helt knasiga. Haha
Jag har även 2 syskon som jah älskar och saknar eftersom vi inte träffas ofta pga jobb och att vi bor en bit ifrån varandra. Dessutom har jag helst underbara svärföräldrar.
Så i det stora hela ja har det bra.

Men... Självklart har alla familjer sina dagar, det är inte guld och gröna skogar jämt. Här hemma är det sällan det men jag skulle aldrig vilja byta ut de, de jag skulle vilja byta ut är allt bråk men de är oxå som de är. Man får lixom göra det bästa av situationen. Men det jag slåss med VARJE DAG är min hjärta, mitt tänkande. Att jah inte är värd det jah har, att jag inte ser bra ut, att jag är tjock eller för smal, att jag inte är tillräckligt smart, att jag är en dålig flickvän, en dålig mamma. Dessa eller rättare sagt såna här tankar har jag haft sen tonåren och jah blir 28 år i år. Jag tycker inte att jag är värd Fredde, jag slåss med tankar som att han skulle ha det bättre utan mig. Samtidigt så slåss jag med den tanken på vad han sagt och vissa gånger visar. Han älskar mig, han vill ha mig. Fan annars skulle han ju aldrig vara tillsammans med mig så länge som han varit eller är. Och vad gäller mina barn, Cleo är fortfarande så otroligt mammig, det är min "lilla" kille. Och Melissa, hon älskar mig oxå :) Det är jobbigt när tankarna vandrar som dom gör. Men jag har slagits med mina tankar länge nu och jag tänker fortsätta. Tills jag vågar lita på att jag duger precis som jag är, att jag duger precis som jag ser ut och att mina barn och Fredde älskar mig. Och självklart min "ursprungs" familj oxå.


Nu ska jag gå o sova efter ett arbetspass. Började kl 7 i morse och jag är så sjukt trött just nu.. så sov gott :)