Jag har suttit och tänkt på en sak här efter att Lotta åkte. Jag har verkligen inget liv.

Visst jag har några kompisar o få vänner men när man inte hör ifrån dom eller hör av sig till dom så händer ingenting.

Inte ens när jag är utan barnen. Behöver verkligen komma ut o träffa folk men jag vet inte hur eller vart..

Jag har ingen att kramas med.. Ingen att sitta o bara prata med.

Jag hade spec 1 vän jag värderade högt men pga min fb som strula så försvann hon på fb. Skrev till henne men pga strulet så antog hon att jag inte ville vara hennes vän mer. Mindre kul om jag säger så.. Testade att skriva tillbax o hur det låg till men jag har inte fått något svar.

Trist, men så är det..

Madde är ju en av mina bättre vänner. Men det är ju inte alltid hon har tid eller ork. Eller att man tänker på att höra av sig.

Jag har aldrig riktigt varit så att man ringer kompisar o tar en kaffe på stan.

Men en person har tjatat så många ggr att jag ska komma på en kaffe men jag verkar ha svårt att komma dit.. Skäms lite faktiskt.. Men jag går ju emot mig själv. Jag vill ha mer kontakt med folk o ändå när jag blir erbjuden fika så går jag inte dit. Fattar inte.. Sån jävla dubbel moral.. eller jag går emot mig själv..

Men jag har betämt mig för lite ändringar.. Vad de blir, de återstår o se. En sak i alla fall o det är ju att jag ska börja träna ordentligt. Resten får ni se, ni som är intresserade..

Nu ska jag komma film.. Hörs.. Bye bye

Jag har pratat med Lena och Roland nu. Vi ska fixa ett möte och prata. Allt hänger på om AF kan betala aktivitetsstöd. Jag hoppas verkligen men jag får inget veta fören nästa år troligen.

Så det är bara att vänta o se.

Lotta och Stoffe har precis varit här. Skoj skoj.. Trevligt med lite fika sällskap. Det känns inte så kul att sitta själv. Sitter bara och funderar på saker som jag inte kan rå för..

Jag har ett medelande till dig, du fick mitt sista sms igår. Vill du mig någonting så vet du vart jag finns.

Jag har försökt få tag på dig i dagar nu. Visst att du inte kunde vara med på jul, men de finns fortfarande nyår.

Men jag tror inte att du kommer att dyka upp då heller. Jag skulle bli förvånad. Det ända jag har bett om är ett livs tecken från dig. Men inte ens det. Men du kanske anser att jag inte är värd det. Jag hoppas att du blir lycklig med de valet/valen du gör. Jag kan ärligt säga att jag saknar dig. Men jag har bönat o bett flera ggr. Sagt förlåt för saker jag inte ens behöver egentligen. Vill du fortfarande ha mig i ditt liv så vet du vart jag finns. Jag tänker inte böna o be mer. Hur mkt jag än tycker om dig, älskar dig. Hur mkt jag än saknar dig. Det gör t.o.m ont att titta på bilder på dig.. Du fattar ju inte att jag lider, men kanske tycker du som sagt att jag ska ha det..

Nej, snart är det dax att fixa maten. Dock vet jag inte om det blir bacon eller om det blir köttfärssås. Men det märker vi.

Av någon anledning så känner jag mig nervös. Jag vet inte varför.. Kanske är det en orolig känsla, eller nervös.. Jag vet inte.. Men någon känsla i kroppen har jag..

Nej, nu har jag inte tid att sitta här mer för stunden. Kanske kommer de mera inlägg. Kanske inte..

Men vi hörs..

  Bye bye

Kanske kanske kanske, har jag en framtid innan plattsättningen ändå.. =)

Ska bara ringa ett samtal så kanske jag kan börja igen. Yes..

Men jag ska inte ta t för mkt.. Men då gäller det för mig att jag MÅSTE börja träna nästa år. Med eller utan sällskap.

Nej, nu blir det att fixa musik o sedan ringa.. Berättar mer sen

Bye bye

  Kanske kanske