Att känna sig behövd är något som har blivit så viktig för mig. Jag vet inte varför, kanske är det ett tomrum som finns där som jag inte kan sätta fingret på. Men jag vill och behöver känna mig behövd, att finnas där för folk. Mina barn..

Visst det har på många sätt satt mig själv i kinpan, har inte alltid fått mig att må bra.

Att höra vissa prata med mig ang vissa saker som är känsligt för mig kan göra så jävla ont, men ändå står jag där för dom som vill prata vare sig det gör ont för mig eller inte. Jag gör som jag alltid gör, knuffar undan mina egna känslor.

Att känna att jag kanske inte duger för någon känns tufft, att kanske inte bli accepterad av min partners släkt känns för djävligt rent ut sagt. Jag kan inte göra så mkt om dom inte skulle göra det för jag är den personen jag är.

Samtidigt som att skulle hur många människor som helst säga att jag är elak och självklart så skulle jag "kolla" upp mig själv. Och självklart ändra mig. Men jag tror inte att jag är en sån hemsk tjej som jag är nu.

Men jag vill göra allt så bra som möjligt för Fredde och eftersom att jag vet att hans familj och släkt betyder mkt för honom så hoppas jag att även jag är accepterad av hans familj och släkt. Men jag tänker på inga omständigheter fjäska utan jag vill fortfarande vara mig själv.

Jag älskar min karl som jag har och jag vill verkligen göra allt för honom..

Precis som jag vill ställa upp och finnas där för andra om jag så ska knuffa bort mina egna känslor.

Jag har funkat så ja, jag vet inte alls hur länge. Men det är bara så det är..

Men jag hoppas att jag är en värdig flickvän i alla fall <3

Hej. Nu var det som vanligt ett tag sen jag skrev här och det är lite som har hänt.

Min älskade dotter fyllde 7 år sen 13:e.. Stora tjejen. Helt sjukt att tiden går så fort, och vad har jag gjort under dessa 7 år?

Ja massor som jag ångrar och en del som jag är glad att jag gjorde med tanke på hur allt ser ut idag och vad jag har vuxit. Men även så har det hänt massor som tyvärr min dotter har fått sota för. Och inte bara från mitt håll utan även från andra som hon tycker om.

Hon har gått i genom 3 seperationer från min sida. Hennes far, Cleo´s pappa och från mitt ex T...

Alla har sina förklararingar till att jag valde det jag gjorde och jag tror att efter en tid så kommer allt bli bra. Och jag ångrar inte mina beslut. Trist dock att min dotter har tagit det lite hårdare. Men mina avbrott har varit lättare än hennes fars separationer. Vi kan säga så här att han har inte direkt tur när det gäller kärleks livet.

Så trist att det ska hända, men jag kan inte bara ta fram det dåliga. Hon har fått en underbar lillebror, just nu en underbar "bonusfar", hon har massor av männsikor som tycker om henne och älskar henne.

Ja det har varit mkt gott oxå, och jag försöker o kommer alltid att försöka göra det bästa för min dotter/mina barn.

Men nu känner jag att jag sprungit ifrån det jag egentligen skulle skriva om. Melissas födelsedag blev jätte bra. Folk kom o fika och hade det trevligt, hoppas jag.. Hon fick en del, men hon kom med kommentarer som att "kommer det inga fler och fikar med mer presenter", eller som hon frågade Freddes mamma att "har du ingenting mer till mig?"

Alla kommer med kommentarerna att "Hon har bara ett barn!" betyder det att jag måste acceptera det? Betyder det att jag bara ska skratta bort det utan att säga något.. INTE EN CHANS!! Spelar ingen roll att hon är ett barn, hon blev 7 år och lära sig i tid att man INTE beter sig så och man ska lära sig att uppskatta det lilla eller stora som finns i ens liv. Folk som faktiskt kommer o fikar, tar sig tid att säga grattis.. Det är lixom ingenting jag har längre, och trots att jag säger till alla att jag inte vill att min födelsedag ska firas så finns det ju ändå en annan sida av mig som inte vill annat än att bli ihåg kommen..

Att någon ska komma med en blomma eller nåt och säga att -"Här, jag kom ihåg dig utan FB"

Nej skit samma, jag vägrar att sitta o hoppas..

I alla fall så hade Melissa en bra dag, vi gick ut sedan och lekte o sparkade boll. På Söndagen så var det dax att lämna Cleo till hans far. Det gick bra, åkte sedan ut till landet och hade det härligt. Tog det lugnt o så..

Åkte till Kolmården på tisdagen o gick runt där o kolla med en dotter som inte var intresserad tyvärr men jag fick en del fina bilder ändå.. Såg den underbara delfinshowen.. Så häftigt att se trots att jag anser att dom ska vara i det fria.. Hur bra dom än har det så finns det en anledning till att det heter vilda djur.. Dom ska inte vara i fångelskap..

Men vi hade i alla fall en bra dag. Onsdagen så tog vi de lugnt.. Åkte och bada o hade de gott..

På torsdagen så åkte vi hem. Det var faktiskt skönt att komma hem.

Fredags så hände det inte mkt alls.. Spelade tv:spel GH med en av Freddes polare.. Hade skit kul, o igår så var Madde här och vi spelade även lite då :D

Idag är en slappar dag och vi har precis fått hem Melissa, men min son får jag inte hem än.. Fan det känns verkligen inte rätt.. Men det är som det är..

Nej nu ska jag fortsätta fixa här. Ska försöka upptadera lite mer..

Melissas tårta utan ljus (som vi faktiskt hade köpt men glömde)

Bilder från Kolmården, Tycker att dom faktiskt blev vädligt bra för att vara en amatörfotograf ;)