Fan vad dålig jag är på att komma på rubriker.. Kanske bara ska börja skriva datum ist..
Kvällen har bestått av att Melissa åkte iväg med sin far för att fira några av deras kompisar. Och jag, Fredde o Cleo åkte till Freddes mamma och fika. Nu ligger Cleo i sängen och jag väntar på att Melissa ska komma hem. Så jag oxå kan gå o sova :)

Imorgon vet jag inte vad som händer förutom att någon ska komma o kolla på våran ugn :) Hoppas den byts ut så jag kan börja baka igen och göra mat i ugn.. Hoppas hoppas hoppas :)


Knas katter leker :P

Detta inlägg må låta dumt eftersom att många anser att gå hemma är en lätt sak och att det är en bekvämlighet. Men det finns en baksida oxå. Jag vet att det finns många som skulle vilja gå hemma och ändå ha pengarna som rullar in för att kunna umgås med barn, ta hand om hemmet, att bara vara.

Visst kan det vara skönt att ligga längre i sängen på morgonen, att bara kunna dega i soffan eller få pyssla med sitt..

Men jag känner att jag börjar bli riktigt less och tom deprimerad.

Varje dag händer samma sak, det är aldrig något som skiljer sig. Det är bara varannan vecka som de ändrar sig lite men det ser ändå alltid ut likadant..

En vecka med bara Melissa:

Klockan ringer, Melissa kliver upp och morgonen börjar med tjat om vilka kläder hon ska ha.

Sen är det tjat att hon ska äta frukost och skynda på så hon hinner till skolan i tid.

Sen lämnar på skolan och sedan hem och diskar, städar, tvättar, o plockar o fixar.

Sen är det dax att hämta Melissa, efter det är de hem o hon ska göra läxor. Medans jag fixar maten.

Efter det så äter vi mat och pratar om dagen. Efter de så kan man pyssla lite, hon läser eller nåt. Efter det så är de sängen. Sen sitter jag uppe och gör ingenting och när Fredde kommer hem så går man o lägger sig.

Veckorna som Cleo är här så det ända som skiljer är att man åker till södertälje efter man har lämnat Melissa.

Men annars så är det samma sak hela tiden. På helgerna så är det inte heller mkt som händer. Man sitter här hemma o kollar på tv eller så åker man ut till landet och kollar på tv..

Jag vet inte vart jag skulle komma med detta. Jag har det bra, jag har en underbar karl som inte dumpar mig för att jag inte verkar hitta ett jobb. Men jag finner ingen direkt glädje längre. Som många som har jobb brukar säga: "Jag behöver semester.." Jag kan tex inte hoppa över att laga mat en dag för Fredde behöver matlåda och barnen behöver självklart mat. Men det skulle vara skönt att typ bara fixa potatis bullar eller gröt eller nåt till barnen o sedan slippa allt.. Men det går inte. Dessutom så har jag börjat hamna i dåliga matvanor igen. Jag äter knappt nåt o äter jag så äter jag väldigt lite.

Jag mår illa över att ställa mig o laga mat, att planera mat osv..

Jag tror att jag är på väg att hamna i en av mina svakor igen =(

Det känns inge bra för jag vill att Fredde ska komma hem till ett städat hem, ett hem där han vet att han trivs och att han vet att han har mat till jobbet, att han har rena kläder osv osv osv..

Men just nu är det skit tufft att klara allt.

Det känns lite som att det bara blir mörkare o mörkare runt om mig och jag har svårt att hitta om så bara små ljusglimtar.

Självklart är mina barn o Fredde ljusglimtar i mitt liv men.. Ja jag vet inte vad jag ska skriva. Svårt att förklara.

Jag har 3 ljusglimar, men dom är "självklara", det skulle vara kul att åter igen hitta glädjen att diska, tvätta osv osv.. I dessa vardagliga sakerna lixom. Där jag behöver hitta dom. Där det svakar lixom =/

Nej detta blev bara en massa svamel så jag ger upp..