Det känns så jävla skumt att tänka tanken att jag ska jobba imorgon. Det ska bli så grymt kul och skönt men en sak jag har märkt är att jag måste lära mig att stänga av till en viss del. Jag fick höra att dom hade haft mkt bortgångar på senare tid och visst att man kan känna medkänsla (det är nästan ett måste) men samtidigt måste man hålla det på en proffesionell nivå. Men vilket som så ska det bli så jävla kul, det ska bli så jävla skönt om jag så bara jobbar några dagar i veckan så ska det bli så skönt.

Jag har läst igenom papprerna och det är så sjukt mkt att hålla koll på, att hålla reda på. Men visst det är en helt annan sak att få se och vara med hur det fungerar än att försöka läsa sig till det. Men självklart så är det bra att läsa en del. Men som det står i papprerna oxå så när jag börjar jobba så har jag tysnads plikt. Och det hade jag nästan kunnat räkna ut med arslet =)

Det som är rätt skönt är att om det kommunala funkar så är jag på jobbet på ca 30 min, 45 om jag ska räkna med den korta promenaden oxå. Jag ska jobba nu 2 dagar som är inbokade, imorgon börjar jag 7:30 och på måndag börjar jag kl 7-16

Sen ska vi även boka in 2 kvällar jag ska jobba oxå.

Det som känns jobbigast med det hela är min son. Jag vet ju inte exakt hur jag kommer att hobba men jag vet så mkt att det kommer att bli skift. Vissa jobb på kvällar och andra dag och då börjar jag tidigt på morgonen. Så det kommer ev bli så att min son kommer att få flytta till sin far lite tidigare. Det känns jävligt jobbigt, men han går på dagis i Södertälje och jag har inte en chans till att hinna lämna honom innan jag börjar jobbet om jag börjar 7 eller 7,30. Och sen ska han ändå flytta dit i augusti någon gång. Men tro mig, jag kommer ta varje chans jag får till att vara med honom och att träffa honom. För han är MIN son och jag älskar honom hur mkt som helst men samtidigt så måste jag få en chans att jobba oxå. Dels för att hans framtid här hemma skulle kanske bli till det bättre, att man slipper vända på varenda krona.

Men förhoppningsvis så blir det bra i alla fall. Jag vet att han får det bra där hemma oxå. Dom bor i ett radhus där han kan springa fritt, samt att han har ett eget rum. Jag vet att inget av de här någon betydelse om han inte får kärlek eller har känslan att hans mamma vänder honom ryggen eller skiter i honom. Men självklart att jag kommer höra av mig till honom och att han skulle/kommer få veta att jag alltid finns där för honom och det finns inget som kan ändra kärleken jag känner för honom!

Så det så.. =)

Med Melissa är det ju lättare för hon går ändå i närheten, henne kan jag lämna kl 6 på morgonen om jag börjar 7 och ändå hinna. Hennes fritids öppnar kl 6 och stänger 18 så det är rätt skönt, hoppas bara att hon slipper gå så länga dagar. Men det löser sig förhoppningsvis.

Nej nu ska jag försöka skriva en lista på vad vi ska handla idag, det står verkligen jätte still i huvudet. Ha de gott