Satt o kollade på Teen Mom som går på Mtv.. Vet inte varför men jag kollade i alla fall. Jag förstår inte hur dom kan tro att det är en dans på rosor att föda o ta hand om barn. Dom växer o nästan allt i ens liv ändras. Man kan inte bara tillse sina egna intressen eller mående utan även sitt barn eller sina barn. Det är väl en annan sak om man adopterar bort barnet. Då kan man fortfarande leva sitt liv. Men om man väljer att behålla barnet/barnen så har man i det beslutet lagt på sig ett ansvar.

Man kan inte alltid lämna över barnet/barnen till ens föräldrar eller någon annan släkting eller vän. Eller kanske tom barnets pappa.. Om man inte är tillsammans med dom.

Visst jag känner och vet om en del som har fått fram barn o efter någon månad så bara skiter dom i sina/sitt barn. De finns både killar o tjejer o jag kommer aldrig att förstå varför man gör en sån sak. Man säger att barnet är ens allt o att man skulle göra allt för barnet. Men sen hör man aldrig av sig, visar inget intresse av att träffa sitt barn, sitta o snacka skit om hur den andra föräldern som tar hand om barnet är.. Jag kommer aldrig förstå hur vissa människor, vuxna som ungdomar funkar.. Vissa är hur bra som helst o hittar på saker med sina barn, är ute o leker o verkligen har det bra. Vissa mammor är t.o.m jag avis på att dom kan sköta vissa saker så bra medans jag kanske sitter i ett hörn o sliter i håret. Men fortfarande så att ha barn, att uppfostra barn är inte det lättaste. Det är en jävla upplevelse att vara gravid, känna dom första rörelserna, sparkarna o mkt annat som hör till. Att föda barnet är oxå en upplevelse. Visst det är bättre o sämre för alla. Vissa blir rädda för livet o andra skulle kunna göra det på än gång igen. Alla är vi olika. Men i alla fall, barnet är helt underbart vackert när det väl kommer ut. O man gosar o luktar o njuter som nybliven mamma. (eller pappa) Men tro mig barnen växer, dom kommer in i trotsåldern..

Jag kan säga så här, jag älskar att vara mamma. Jag älskar utmaningen o jag älskar mina barn. MEN det är inte lätt. Det finns dom gånger jag inte vet vad jag ska göra. Det finns gånger jag blir helt galen. Sen kan jag känna att jag skaffade barn för tidigt. Att jag inte hann "leva" o röja som tonåringar brukar göra innan jag blev mamma. Visst jag har aldrig haft behovet men bara för att lixom.

Jag kommer aldrig ångra mina barn, aldrig.. Men vissa val, ja..

Hoppas att ni förstår vad jag menar o att ni inte tar det jätte fel..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 7125152266"

Jag är återigen så sugen på att byta blogg plats. Men jag vet inte vart eller vilken. Det jag vet är att jag inte vill gå tillbaka till blogg.se för där har jag varit förut. Funderar på om jag ska testa nouw.com Men eftersom jag inte har bestämt ...

Alltså förlåt till er alla som ser fram emot jul.   Jag är så less, i år igen. Melissa är bland det svåraste att hitta på julklappar till, hon är inget barn som direkt leker. Hon har hur mkt pyssel som helst som hon inte alltid är så intressera...

Ja som sagt den 9/11 var vi och kollade på våran lilla bebis. Och trots att jag gjort detta 2 ggr tidigare med Melissa och Cleo så var jag så sjukt nervös. Vi skulle vara på Huddinge sjukhus kl 11.00 och det var ju inte det härligaste vädret. Vi var ...

Att man kan vara så dålig på att blogga som jag är.. Det är helt sjukt. Och ändå har jag så många tankar o funderingar o annat man kanske vill skriva av sig. Men icke. Sen skyller jag gärna på våran dator en del oxå. Det är ingen jag gärna har så g...