När ni läser detta så ligger jag i sängen o sover.

Jag måste säga att jag är stolt över mig själv. Jag har klarat alla proven jag har haft hittills. Utan att göra ett ända omprov. Då menar jag verkligen alla. Som jag har haft sen jag började utbildningen. Det bevisar för mig själv att jag kan. Jag kan om jag verkligen vill. Jag hade kunnat klara grundskolan o gymnasiet om jag bara hade velat. Jag hade kunnat tagit ett sabbats år när jag fick Melissa. Men nej, jag orkade inte. Att ha varit med om mobbning i nästan hela sitt liv, både ute o i skolan kan få en att tappa lusten till allt. Jag ville inte mer. Jag har aldrig varit en populär tjej. Jag kommer nog aldrig att bli det. Samtidigt så är det inget jag har velat. Jag har bara velat bli accepterad. Som den jag är. Inte ens idag blir jag de. Aldrig att jag har kunnat vara helt o hållet mig själv. Jag tror inte att någon skulle stå ut med mig.. haha..

Nej men mkt som jag är, är jag. Men mkt har jag oxå fått ändra på med årens lopp. Men det känns underbart att veta att jag är inte så dum i huvudet o ful som många har sagt i alla dessa år. Jag blir snart 24 år gammal o jag har klarat mig bra. Jag har 2 underbara barn. O faktiskt så känner jag idag att jag skulle vilja ha fler barn. Men inte idag. Idag mår jag bra som det är. Idag klarar jag mig alldeles bra med dom 2 underbara barnen jag har. Visst att jag önskar på sätt o vis att visa saker kunde ha hållt sig där det va. Men samtidigt så kanske inte jag skulle ha mått bra.

Ibland känner jag att jag kanske inte skulle ha börjat på utbildningen. Kanske hade jag stannat hos Nille då? Men samtidigt så hade jag aldrig träffat varken Timo eller Sandra då. O Timo är ingen jag ångrar. Det är ångrar ang de är att jag var tvungen att såra en av dom personerna som jag tycker som mest om. Som fortfarande betyder mkt för mig. Men kärleken med Timo är helt underbart. Kontakten med hans familj o all hjälp jag/vi får. Den går inte att beskriva med ord hur mkt jag uppskattar. Den betyder otroligt mkt för mig. O kärleken jag känner till Timo är annorlunda, underbar o en utmaning.

Men det känns bra att veta att jag har klarat mig, jag har inte dom tankarna att ta livet av mig längre. Att jag inte har dom tankarna att göra illa mig. Om så bara lite grann eller helt o fullt. Jag har varit med om mkt i mitt liv o massor som jag inte tänker ta upp här i bloggen. Men det tillhör det förflutna. O jag har gått vidare. Jag mår bra. Jag älskar mitt liv. Jag är på väg att få jobb, slippa gå på soc. Ja allt är underbart. Visst mitt liv är inte perfekt. O det kommer nog aldrig vara det. Men jag tycker om det. Jag har mkt att se fram emot.

Jag är glad att jag har mina syskon som jag har kunnat prata med, som har stöttat mig på sina sätt. Men jag älskar mina syskon. Jag är även glad att jag har fått sånt stöd från så många när jag mådde dåligt här i början av veckan. Tack..

Spec till en person som inte känner mig så bra. Tack Emmelie för dom värmande orden.

Nej, detta inlägg blev längre än vad jag trodde, men jag vet att jag är stark o har jag klarat mig så här långt så klarar jag mig längre än så..

Som rubriken säger. Vad är det vi förväntar oss av våra pojkvänner/flickvänner? Vad förväntar vi av dom när man blir sambor? Vad förväntar vi att dom ska göra i hemmet? Med barnen om man har något?

Jag har setat o kollat på en film där som vanligt killen skämmer bort tjejen med allt.

Jag skulle inte vilja ha en sån, visst vill man bli lite bortskämd men inte allt för mkt. Kanske är de så att jag känner att jag inte kan ge något tillbax. Jag vet inte. De ända jag vet är att jag faktiskt skulle vilja ha hjälp i hemmet. Alltså med städning o kanske diskning. Hjälpa mig att ta hand om barnen. Eftersom att Timo inte kan laga mat så är det jag som gör de. Men han hjälper mig med så mkt annat. Han leker med barnen medans jag lagar mat, då barnen oftast är grinigast o Cleo som bara vill vara i famnen. Så tar Timo dom o leker. Sen är de mat o han är med o lägger dom..

Han dammsuger oxå, kanske inte så ofta som jag skulle vilja men o andra sidan så har jag planer på att sluta röka snart så de kommer nog vara väldigt städat här då. Men fortfarande så visst, det finns en del man faktiskt vill eller kräver att den andra parten ska hjälpa till med.

Men jag skulle aldrig hålla på som vissa andra tjejer som jag har känt eller vet om. Jag tror inte att tjejer jag känner nu är sådana. Men i alla fall, det finns dom som tycker att deras partner ska komma hem med blommor, köpa kläder åt dom när dom är ute någonstans, att man ska bjuda på middag, köpa smycken. Ja det finns mkt som vissa kräver att den andra parten ska köpa eller fixa.

Om någon vill bjuda mig på middag så är jag glad, köpa smycken, ge mig blommor. Men det är inget jag kräver. Är det något som jag verkligen vill ha så kan jag köpa det själv.. Visst jag tycker om att ge saker till andra men det är mitt eget val. Jag kräver inte att jag ska ha något tillbax. Jag tycker/kräver inte ens att någon ska köpa något till mig när jag fyller år heller. Men det är bara så jag funkar.

Jag uppskattar verkligen när jag får något, men jag ger mer för kopplimanger o uppskattning för vad jag gör än vad jag vill ha matriella ting. Men de är så jag funkar!!